Det är precis som om jag kört rakt in i en bergvägg. Kanske var det dumt att göra så jag fick uppleva hur mitt liv skulle kunna se ut med rätt medicin?

Efter att ha besökt tre doktorer på fyra dagar utan att få hjälp har jag liksom tappat all ork. Känner mig som en pryglad hund.

Allt är så Kafkaeskt surrealistigt att jag tror att jag inte överlevde natten 2012-12-04 och att jag hamnat i mitt egna privata helvete!?

Det saknas stora delar logik i sjukvårdens agerande och hanteringen är inget annat än en utdragen tortyr. Min bräcklighet, skörhet gör att all energi jag kan uppbåda går åt att överleva. Allt går på sparlåga. Jag orkar liksom inte mycket mer än att hålla demonerna och smärtan på armslängds avstånd.
Sakta men säkert har positionerna flyttats, likt ett parti Risk. Skillnaden är att själva spelbrädet är mitt liv.

Det är som om de gett mig en dödsdom. Jag lever just nu på lånad tid och jag lever inte på kredit. Inte monetärt eller själsligt.

Att vara så här utsatt och samtidigt tvingas att slåss för minsta lilla grej fungerar inte. Det vet de mycket väl. De utnyttjar det fullt ut.

Att de återigen gjort att jag hamnat i limbo när de brutit mot lagen hjälper inte.

Ann Sörbo på Borås Sjukhus Skallskadeenhet som i höstas kastade ut mig skulle återremittera mig till Sahlgrenska Neurolog och Climent Gatzinsky men såklart har det inte skett.

Jag har ingenstans att vända mig längre. Ingen som koordinerar. Jag tvingas själv, i mitt tillstånd, sköta alla olika vårdkontakter och all koordinering.
Då är det ju så att mitt minne är helt trasigt. Vet inte hur många gånger varje dag jag tappar bort nycklar, telefon, surfplatta etc. Det går inte ens att hålla ihop normala hushållssysslor än mindre komplicerade saker kring sjukvård.

just nu skulle jag behöva proffesionell hjälp men det finns ingen hjälp att få. Ingen inom sjukvården som står på min sida.

När jag nu lyckades hitta en medicinering och behandling som fungerade så himla bra är jag åter dömd till opiater och bensodiazepiner. Istället för att hjälpa mig att göra en licensansökan på Bediol skrev de ut ren morfin. Inte oxicodone, morfin.

Olof Gräbel och Göran Sandström som är chefer på smärtcentrum vill inte ens träffs mig och förklara hur de tänker.

Jag är åter utslängd och jag har nu försökt få alla doktorer jag kan hjälpa mig med en licensansökan.
Bernhard Von Below på Floda Vårdcentral, som är den som tagit över att skriva sjukintyg och förnya recept påstod att han inte kunde hjälpa mig göra en licensansökan eftersom han kunde bli av med sin läkarlicens i så fall!?

Risto som skrev ut Sativex kan inte ta på sig det heller. Jag är listad på Floda VC och det tog nästan 2 år innan allt det blev spikat. Jag kan inte bara lista om mig liksom.

Jag vill tillägga att jag gjort min hemläxa med de offentliga handlingarna från Läkemedelsverket på de ansökningarna som LMV nyligen godkände samt experthjälp från han som hjälpte Spinalis med Andreas Thörns ansökan.

Just nu i skrivandes stund sitter jag i väntrummet på Floda Vårdcentral eftersom jag fått en oroande smärta från höger njure.
Med tanke på att jag stått på fulldos Paracetamol, Diklofenak, Lyrica, Oxicontin, oxinorm, Sobril, Saroten, Stillnoct och Propavan är jag orolig att min njure pajat.

Mitt råd om du skulle drabbas av en sån här grej är att inte kämpa så mycket för att överleva. Det har varit ett enda utdraget lidande sedan det hände. Lindringen jag haft sedan jag inledde min Sativexbehandling är som en liten cocktease bara. Det låter kanske lite märkligt men tänk dig själv att varje pulsslag är som ett hammarslag i huvudet. Varje gång hjärtat slår, utan att missa ett enda slag. Sen har jag smärtan och trycket inne i huvudet som emellanåt gör att jag inte ens kan uppfatta min omgivning.

sen, som ett körsbär i grädden, gör nervskadan att det ömsom domnar och ömsom rinner flytande lava över höger sida av huvudet och ansiktet.

jag vet ärligt talat inte om jag ens överlever det här året ut.

 

jag säger inte att jag vill dö. Jag vet dock hur jag inte vill dö.

 

Som vanligt, sprid gärna mina vittnesmål inifrån bestens glupska buk. Kanske kan det i framtiden göra att det blir några förändringar för så här fungerar det inte.

 

/Per


1 kommentar

M · 15 maj, 2017 kl. 11:58

Det du har råkat ut för är grov misshandel. Du är inte ensam. Min historia är inte lika dramatisk, den handlar om ms och smärtorna kom smygande. Jag var en av de första som fick Sativex förskrivet i Sverige, det har kostat mig sammanlagt 290 000 kr ur egen ficka, men jag har inget val. Jag har haft läkare i Sthlm/Uppsala som verkligen har ställt upp, medan du tycks ha råkat ut för fullkomliga klåpare och hundraprocentiga psykopater. Det gör mig ursinnig att det hela ska handla om ”tur” med läkare och att somliga tvingas till kemisk lobotomi med opiater pga läkare inte håller sig informerade om vad medicinsk cannabis är. Sjukvård ska vara likvärdig i hela landet, baseras på medicinsk forskning istället för på pseudovetenskapligt trams. Smärtlindring är en mänsklig rättighet som Sverige tar sig friheten att strunta i.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *