Meny Stäng

Inför Stockholms Internationella Seriefestival (SIS) 2015

Jag vill först skriva att jag har varit sämst i klassen med att skriva här och uppdatera vad som händer. Eftersom jag spenderar såpass mycket tid med att snorkla runt på Facebook, Twitter, Instagram, Tumblr etc så känns det här nästan medeltida. Kunde lika gärna knacka texten på stentavlor.

Vad som hänt är följande; Plutonium Comics som förening är nu registrerat och nästan alla byggklossar finns på plats för att flytta över mina titlar dit och låta själva föreningen stå för utveckling och fortsatt utgivning av dessa. Jag kommer då slippa plocka allt ur egen ficka och kunna hålla isär min och Plutoniums ekonomi.

Du kommer kunna bli medlem i föreningen och genom medlemskapet har jag tänkt mig att det skall ingå ett slags medlemsblad med lite kortare reportage och bilder från träffar såsom Drink´n´draw och lite ”bakom kulisserna” -typ av material.
Givetvis kommer det ingå ett medlemskort och en liten goodiebag med roliga saker i medlemsskapet. Du kommer även få rabatt och erbjudanden på Plutonium och de andra titlarna som kommer att släppas. Kanske kan det även bli någon typ av samarbete med andra liknande tecknarkollektiv och small-press utgivare.

Vad annars är nytt och hur går det för dig med tillfrisknandet Pelle?

Själv går jag just nu och väntar på en operation där de skär upp ett hål i nacken och med långa nålar placerar elektroder mellan kranium och skalp i det området där min nervskada är som värst. Ett ingrepp som jag måste vara vaken under, men -Hey!, jag får lokalbedövning och i nacken har man nästan ingen känsel ändå.
Smärtan från nervskadan är nog den som är värst eftersom inte ens morfin, både snabbverkande och depottabletter, fungerar eller tar bort smärtan. Det är precis som när foten somnar och man tvingas stå på den. Fast uppe i huvudet. Jag får domningar som sträcker sig ner över hela ansiktet men är värst i översta högra ögonlocket samt överläppen och höger öra. Kroppens respons är att spänna sig och detta är en trigger för den lite djupare, tunga, smärtan att vakna. Det leder i sin tur till att hjärntröttheten slår i taket och jag slutar att fungera som en vanlig person.
Jag blir väldigt lättretad och jag kan haka upp mig på små skitsaker som, för mig, blir enorma. Sedan kan jag gå och älta och mala och bli ännu argare och ännu mer hjärntrött och sedan kan jag inte bara släppa det. Rent logiskt vet jag att det här är saker som bara sker inne i mitt huvud men jag kan bara inte bryta och släppa det. Den som råkat ut för mina demoner undrar nog vad som händer. Framförallt då de som inte förstår eller vet att även om det inte syns så mycket på utsidan så är jag en hel röra inombords. Även om jag ofta tackar min lyckliga stjärna kan jag ibland känna mig bitter att det inte syns mer så folk skulle ha mer överseende med mig. Om jag varit förlamad och tappat mitt språk så skulle jag bli behandlad därefter. Nu knallar jag runt som en tickande bomb som bara väntar på nästa sak att hänga upp mig på och nästa person som jag verbalt ”måste” förgöra.

Jag har väl sakta börja sjunka in i det hela och tagit de första stegen mot att acceptera min situation.

Rent tekniskt skulle jag inte ha överlevt det här. Att jag blev kontaktad av en neurokirurg från Pakistan som läst om mig i någon bulletin för neurokirurger sänder sina tydliga signaler om hur nära det var att jag fick riva tältet och packa ihop.

Det som varit svårast är att tvingas lära känna mig själv och vart gränserna går. Oftast inser jag alldeles för sent att jag måste avbryta det jag håller på med och gå och vila istället. Det enda som hjälper är att flera gånger om dagen vila eller sova. Det är riktigt svårt att tvingas till detta. Jag är van att bara borra ner huvudet och köra på. Sömn har aldrig varit så viktig för mig. Nu är det det enda som fungerar någorlunda mot mina problem. Att vila.

Är det så smart att åka på SIS? Både ja och nej skulle jag vilja säga. Jag kommer må skitdåligt veckorna efter. Det vet jag men jag måste våga utmana om jag skall gå framåt. Om jag skulle undvika alla situationer som drar igång min smärt och hjärntrötthet-karusell så skulle jag till slut sitta i ett ljudisolerat mörkt rum och bara stirra in i mörkret. Det finns inga intryck som inte triggar mitt helvete. Ibland rcker det med ett telefonsamtal för att det skall sätta igång.

Det följer även ett tydligt mönster. Bäst mår jag på morgonen efter att ha ätit morgondosen och jag druckit en kopp te eller kaffe. Sedan är det en fallande skala till klockan är 08:00. Då tar jag min kvällsdos och klockan 22:00 tar jag min nattdos.
Jag har även snabbverkande morfin som jag tar till vid behov. Det är också lite olika hur ofta jag tvingas ta den. Jag skriver tvingas för jag vill inte tvingas ta den medicinen. Det är så otroligt lätt att utveckla ett beroende. Det beskrev jag i Home Made Comics 14, hur kämpigt det är att skaka av sig det. Man behöver kanske inte göra en ”Cold Turkey” men det är väl lite så jag fungerar. Lite binärt. Av eller på.

Till följd av allt detta har jag ganska extrema panikångestanfall där det känns som om någon leker Indiana Jones och de Fördömdas tempel med mig.
Kali ma! -Kali ma!
Mitt hjärta krampar, lungorna känns som två punkterade plastpåsar. Jag spänner mig och smärtan drar igång.

Jag har testat antideprisiva men biverkningarna av de preparat jag testat är nog nästan värre än ångesten i sig. Jag kör med Sobril när demonkören sjunger för full hals. Det är är också något jag försöker ta så sällan som möjligt eftersom Benzodiasipener är riktigt räviga och tillvänjningen är snabbare än hos Opiaterna.

Man är fördömd om man inte tar och fördömd om man tar. Jag tvingas välja mellan pest och kolera. Tyfus och syfilis.

Det enda som får mig att ta ytterligare en dag är min hustru och mina barn. Utan dem skulle jag definitivt inte orka med det här. Jag tycker såklart det är skitjobbigt att de skall behöva bära mig så här mycket. Det är ännu en sak jag tvingats ändra på. Att vara beroende av någon annan än mig själv. De är fantastiskt starka alla tre och även om jag ibland glömmer att säga det älskar jag dem mer än vad jag trodde kunde vara möjligt.

Tillbaks till det jag egentligen skulle skriva om.
SIS/SPX2015.

Jag tvingas av olika anledningar skjuta på släppet av nästa Plutonium Comics. Det kommer jag skriva mer om en annan gång. Kanske i inledaren i nummer 12?!

Det är både katastrofalt och bra. Att förlägga släppet till Stockholm är svårt att rodda ihop härifrån. Jag har tillräckligt svårt att bara ta mig från punkt A och punkt B med tunnelbanor och annat elende. Det är såklart kul att släppa den i samband med Sveriges största seriefestival Inte bara sparar jag pengar på att slippa skicka medverkandeexemplaren via posten jag får även chans att prata med och tacka många medverkanden personligen.

Som det ser ut nu kommer jag istället släppa Plutonium Comis 12 i samband med Bok & Biblioteksmässan här i Göteborg i Augusti. Då befinner sig ganska många av de medverkanden här. Jag kan även planera och arrangera en riktig fest med mat och dricka och kanske lite livemusik som underhållning. Mer om detta lite längre fram när pusselbitarna fallit på plats.
Rent stressmässigt är det här det bästa beslutet jag fattat på lång tid. Nu kan jag mer åka upp till Stockholm som en riktig turist och få njuta av miljöombytet och inte ha en massa grejer hängande över mig. Kanske jag även kan få en chans att ta tid till att prata med folk som jag annars bara pratar med via chattrutor.

Givetvis kommer jag ha med tidningar och lite giveaways och flyers och annat skoj.
Jag kommer även finnas där om någon undrar över något kring Plutonium och kommande släpp.
Jag har även varit dålig på att skriva om mina egna kommande publiceringar.

Home Made Comics Jag medverkar i Home Made Comics 15 med den sista omstarten av Aneurysmdimma. Det är en fantastisk antologi som Ola Forssblad satt ihop. Rent utseende och innehållsmässigt är det något av det bästa jag läst på lång tid. Den har fyrfärg, omslag med flärpar och en finish som fick min haka att trilla ner i bottenläge. Jag läste den från pärm till pärm utan att ta uppehåll. Det händer nästan aldrig.

Jag rekommenderar alla att köpa den, inte bara för att jag vill sprida min egen serie utan för att stödja Ola i utgivningen av Home Made. Det är en av seriesveriges just nu mest intressanta och viktiga antologi. Medverkandelistan ser ut så här:
Ola Forssblad, Per Myrhill, Nicolas Križan, Ulf Österström, David Liljemark, Tomas Antila, Björn Gardner, Magnus Lenneskog, Johan Wanloo, Kristofer Ahlfeldt, Frida Malmgren, Elise Rosberg, Marcus Ivarsson, Staffan Melin, Petter Sjölund, Sanna Borell, Jan Hoff, Robin Larsson, Anders Karlsson, Mikael Grahn, Idiomdrottning, Richard Andersson, Dag Olsson, Christoffer Hjalmarsson, Daniel Tjernberg, Fia Lien, Tomas Zackarias Westberg, Jojo Falk, Ulrika Balla, Daniel Ahlgren, Stef Gaines, Ray Husac, Yvette Gustafsson, Johannes Aggro Torstensson, Janetta Nyberg, Jan Kustfält, Carl Marcus Sjöberg, Allan Lennerstad och Robert Pettersson.

Rob och Bob Med VännerEn till antologi som hamnar däruppe på toppen med Home Made Comics är självklart Rob och Bob Med Vänner 3. Här medverkar jag med ytterligare en Häromdagen -grej. Dessa har jag tänkt ha med i dimman på ett eller annat sätt. Det speciella med den här är energin och utformningen. Det är som att plocka upp en MegaPyton men den här är bättre och mycket roligare att läsa. Medverkandelistan ser ut så här:
Alice Nilsson, Anton Arvid Heed, Anton Krüll, Christoffer Hjalmarsson, David Liljemark, Hanna Granlund, Henri Gylander, Henrik Zacco, Jens Rasmussen, Joakim Derlow, Johannes Aggro Torstensson, Kalle Landegren, Linus Söderquist, Maria Wigelius, Max Solca, Nicolas Krizan, Per Myrhill, Robin Larsson, Robert Pettersson, Simon Gärdenfors, Sling, Steve Nyberg, Tomas Zackarias Westberg och Åskar Lilja.

Snart kommer även min webbserie ha premiär på FlodaNyheter, det är en serie i klassiskt söndagsserieformat. Det är än så länge lite hemligt men snart kommer det mer info om detta.

Vad som kommer hända med Aneurysmdimma är ännu ett oskrivet blad. Jag har lite lätt fört diskusioner med ett förlag, kanske jag kommer bli utgiven där? Kanske jag blir utgiven någon annanstans? Kanske jag ger ut den helt själv?
Jag är inte klar med den men manus och tumnaglar till nästan alla sidor finns och en del är redan nedtecknat. Det kommer en fortsättning från Home Made Comics 15 i Plutonium Comics 12.

Så, nu är min energi slut för idag. Dags att gå och vila igen.

Tack för ordet och jag hoppas vi ses på Stockholms Internationella Seriefestival 2015.

Med varma seriehälsningar,
Pelle

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *