Meny Stäng

Mina äventyr i Danmark – Del 1

Här kommer en redogörelse över mitt första besök i Danmark med syftet att få smärtlindring som fungerar för mig och min diagnos. Självmordssmärtor pga Kroniska nervsmärtor .

Genom nätverkande i olika Facebook-grupper lyckades jag tillslut komma i kontakt med en Dansk klinik som ville hjälpa mig med medicinen Bediol. De första beskeden jag fick av kliniken var att jag inte behövde några speciella intyg utan att Schengenavtalet gäller och att jag kunde ta med mig medicin för en månads bruk över gränsen.

Jag kände mig väldigt skeptisk till detta då jag läst en artikel där Claes Hultling från Spinalis testade just det här (Länk till Aftonbladet) och för att inte bryta några lagar kontaktade jag Läkemedelsverket och fick då, via telefon, reda på att det krävdes en privat importlicens som jag kunde ansöka genom att skicka ett mail till dom. Det fanns ingen info överhuvudtaget på deras websida och kvinnan jag pratade med kunde/ville inte ge några riktlinjer överhuvudtaget. Jag knåpade efter bästa förmåga ihop en ansökan och lovade att inkomma med papper från kliniken så snart jag fått dem.

Det här var ca. tre veckor innan den planerade resan. Hon lovade att skynda på ärendet eftersom tiden var knapp.

Jag väntade och väntade utan att höra minsta pip. Jag mailade in och frågade hur det gått med min ansökan och om de ville ha mer eller annan information. Svaret jag fick var att min ansökan sågs som komplett och att de behandlade den enligt vanliga rutiner.

Veckan innan min resa hade jag smått panikartade, frustrerade, irriterande och allmänt obehagliga känslor i magtrakten och började utforma en plan B som jag kunde sjösätta om jag skulle få avslag eller inte höra något alls från LMV.

Reglerna de satt upp för att föra in narkotikaklassade mediciner är såhär;
Jag kan ta med Cannabis som är extraherad i någon typ av vätska för fem dagars bruk utan några som helst intyg och om jag skall ta hem Cannabis i dess naturliga örtform krävs en privat importlicens. En sådan jag ansökte om.
Det här är fruktansvärt snurrigt och när jag frågade henne om jag då bröt mot lagen när jag hade med mig min Sativex som är utskrivet i Sverige och inköpt på svenskt apotek när jag senast flög ner till Spanien och sedan tog med mig den hem igen!? Skulle jag då ha lämnat kvar eller kastat medicinen, som kostar en smärre förmögenhet!?

Här kunde jag nästan känna en bränd doft genom luren orsakat av en hjärna som slagit knut på sig själv när den fastnat i ett slags cirkelargument. Jag fick inget tydligt svar utan det var nog mest att tullen förmodligen inte skulle bry sig om det. Jag ville ha ett ordentligt svar men det kunde jag inte få. Antar att en får hoppas på att de är trötta nästa gång jag flyger iväg igen och inte tar mig för smuggling.

Nåväl.

Min plan B såg ut såhär; jag frågade en god vän om jag skulle kunna få låna eller hyra deras vinterbonade sommarhus ett par veckor. Det fick jag göra och med nyckel och adress till huset kunde nervsystemet kring magtrakten lugna sig och den beska klumpen av oro skingrades snabbt för vinden.
Dagen för avresa. Jag mötte upp med min gode vän Thomas på Centralstationen här i Göteborg. Han ville följa med och vara stöd, sällskap och tolk. Det var jag som hade bokat tågbiljetterna vilket skulle visa sig inte hade gått så värst bra.
Ner till Malmö var det frid och fröjd. Vi satt och småpratade och skojade mest hela tiden på väg ner. Thomas drack en pilsner och jag drack Cola Zero och skissade lite i ett block.

Vi hade med den obligatoriska mackan från Subway och mellan tuggorna och skraten flög tiden förbi.
I Malmö hade vi lite tid att slå ihjäl mellan tågbytet. Vi tog en rask promenad en bit in i ett svinkallt Malmö. Efter en stund gick vi in på en TGIF för att värma oss. Totte beställde en Irish Coffee och jag en Cortado. Jag dricker själv inte alkohol längre, sedan fem år faktiskt. Kaffe däremot har jag ett ordentligt beroende av. När vi står och väntar på vår beställning dubbelkollar Thomas biljetterna och inser att han sett fel när han kolla de första gången.
Nu hade vi bråttom och vi avbeställde vår order och rusade tillbaka till stationen.

Vi hade missat vårat tåg.

Lite skamset lommade vi till SJs informations/servicedisk. När vi står där och är mitt uppe i ombokning av våra biljetter ser jag att jag fuckat upp bokningen för tillbakaresan. Vi skulle åka tillbaka dagen efter och de biljetter jag hade i min hand gällde för Måndagen. En hel helg fel med andra ord.

All heder till SJ som lät oss boka om och vi behövde bara betala en serviceavgift på 100:-, vilket kändes mer än okej. Alternativet var att lösa helt nya biljetter.

Nu hade vi två timmar att slå ihjäl i Malmö och vi iddes inte gå iväg ut i kylan igen utan gled in på O´Learys där Thomas äntligen fick sin Irish Coffee och jag valde, efter all hysteri, en stor Latté för att lugna nerverna.

Resan över sundet avlöpte helt utan mer fadäser.

I Danmark knallade vi runt lite och letade upp hotellet. Här hade jag lyckats boka in oss på något mellanting på vandringshem och hotell med gemensam/ delad toalett och dusch. De hade lediga, riktiga rum och genom att betala en liten mellanskillnad på ett par hundra fick vi varsitt rum med egen dusch och toa. En är ju inte ett djur eller tonåring utan en vill gärna ha lite privacy och kunna gå på toa utan att någon står och stampar jämfota utanför dörren.

Om det var kallt som i en frys i Malmö var Köpenhamn som en Cryo-kammare. Det var så kall att det knappt gick att ha ögonen öppna med pga risk att de skulle frysa ihop. Det är dock en smått magisk och fantastisk stad som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Vi knallade runt och kolla lite, så som turister brukar göra. Synen på Tivolis entré var som ett värmeelement och det värmde åtminstone upp själen lite.

Vi käkade på en Kinakrog och trötta och slitna efter dagens strapatser stöp vi ihop i våra rum. Jag låg resten av kvällen och kollade på en dokumentär på SVT om rymdresor och om planerade bemannade resor till Mars. Väldigt intressant och spännande även om det kändes lite konstigt att åka till Danmark för att kolla på Svensk tv…

Dagen D. Äntligen var det dags för mitt besök hos Dr. Tina HorstedClinic Horsted. Hade jag fått hem en imoprtlicens från LMV i brevlådan tro?

Slut på Del1

4 Comments

    • Per

      Hej!
      Jag sitter och skriver på den till och från just nu. Om ett par dagar är den klar. Jag håller även på att starta upp min YouTube-kanal ( Per Myrhill Youtube ) som behandlar det här krångliga ämne. Hoppas på att kunna ge er de svar ni behöver.

      Med vänlig hälsning
      Per

  1. Chris Hilli

    Tack för del 1 redogörelsen. Mkt intressant att läsa. Du skriver bra.
    Väntar nu på del 2 gällande mötet med läkaren och ”vad hände sen :-). Funderar också på detta med att du kör med olja. Har din Sativex tagit slut ?
    Vänligen
    Chris

    • Per

      Har haft det lite körigt men texten till Del 2 är i princip klar. Skall läsa igenom och kontrollera så jag inte byggt in massa dumt i texten, rent språkligt. Vet med mig att mina tempusbyten kan göra vem som helst gråhårig!

      Jag upplever mer och mer att Sativexen, jämfört med Bediolen, i bästa fall ger typ 15 – 20% effekt och smärtlindring. Jag använder dock Sativex när jag är här i Sverige.
      I kombination med CBD-Oljan som verkligen höjt min livskvalitet försöker jag inte rigga snaran flera gånger om dagen. Oljan är mer jämn i effekten och om jag inte missar/glömmer att ta den regelbundet så hankar jag mig fram.
      Även om CBD-oljan inte ger samma effekt som cannabis i örtform med normala THC-halter så hjälper den mig och att gå från 9,5 till 7,5 på sjukvårdens smärtskala är stort för mig och gör hela skillnaden.

      Snart dags för en tripp till antingen Amsterdam eller Köpenhamn igen på en slags smärtlindrings-semester. Trycker jag ner smärtorna ordentligt ett tag sitter effekten i en tid efter.

      Mvh
      Per

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *