Som en gris på väg till slakt sitter jag nu i taxin på väg till Sahlgrenska för den femte operationen i år. Räknade fel igår. Det hela känns ändå bättre idag och de där vågorna av sorg och ledsamhet som sköljde över mig igår har bedarrat en aning. Jag känner ingen större stress eller oro över själva ingreppet. Har ju den hårda vägen fått lära mig att det jobbiga kommer efter själva ingreppet.

Stämningen och tonen förändras markant hos vårdpersonalen så snart en rullas ut från operationssalen. Då byts all värme och medkänsla mot en tydligt aggressivare ton. En känner att de vill bli av med en. Oavsett status på smärtnivåer och det allmänna tillståndet.

Jag förstår att sängplatserna är begränsade och att en viktig del i återhämtningen är att faktiskt komma upp och röra sig.

Det svåra när dörrarna stängs bakom en till avdelningen är att om det skulle tillstöta något så hänvisas en till vårdcentral eller akuten.

Mitt råd till dig som väntar operation är att inte leka duktig idiot och att du ser till att få bukt på post-op smärtorna innan du skriver ut dig. Att komma i efterhand och be om hjälp fungerar inte.

Om du skall vara kvar över natten se även till att ha med öronproppar, surfplatta, något att läsa, tecknarprylar och vad som helst för att slå hål på den förlamande monotonin och stänga ute alla ljud. Det är som att sova på en hemsökt del av en motorväg. Folk skriker, dörrar smäller, larm piper och tjuter, folk snarkar, pratar i sömnen. Lampor tänds och släcks, folk stånkar och stönar, fiser, rapar, spyr, hostar, nyser. Telefoner ringer, det bullrar, slamrar och dunkar!

Själv försöker jag alltid tänka på de andra som vistas i samma sal att inte sitta och ringa alla jag känner för att gång på gång dra samma story. Blir en kvar längre tid brukar en bilda band till de andra som även kommer leva vidare efter att en kommer hem. Tror det är samma mekanism som binder folk samman som upplevt olyckor och katastrofer!?

Nåväl, typ så. Nu skall jag knata upp till avdelningen och träffa narkosläkare och kirurgen och så.

Skulle texten innehålla stav och syftningsfel så skall du veta att jag skrivit detta i mobilen i #deathbycab på väg hit!

Peace!

 

Kategorier: densjukavårdenPer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *