Meny Stäng

PER MYRHILLS RESELOGG, STOCKHOLMS INTERNATIONELLA SERIEFESTIVAL 2015 INLÄGG NR03 #PMRL-SIS15

Dag ett. Anländer till Serieteket vid 14:00 för att möta upp Ola Forssblad som har duk ock klämmor till bordet. Fixar ackreditering, passagebricka och informationsblad av Ola Hellsten som även visar vägen och ordnar passage till vilorummet de har godheten att upplåta åt mig. Det är mer än trevligt, det är en nödvändighet för att jag skall klara det här.

Har ca en timme att slå ihjäl innan de slår upp dörrarna till marknadslokalen så jag kan gå och förbereda vårt bord. Passar på att slå en signal till Jan Hoff för att höra mig för om vart han befinner sig. Förstår att han är i Södertälje eftersom ljudet klipper och samtalet avbryts.

Slår mig ner i en soffa och försöker ta igen mig efter att ha baxat ”Plutonium Mobilen” igenom tunnelbanesystemet.

tyvärr sitter en snubbe och pratar i telefon. Det är en gäll pipig röst som skär in i märgen. Det är dessutom ett språk jag inte kan identifiera. Eftersom jag saknar filter tar det här dubbelt så mycket energi. Strax efter anländer ett gäng ungdomar som, vanan trogen, sätter sig i ring och samtalar. Eller snarare predikar. Det tycks vara en slags replikövning. Även om jag inte riktigt hör vad de prator om har en i sällskapet en röst som liksom får mina synapser att missavfyra.

Det här har inte med min ålder att göra, tvärtom, jag uppskattar jag att unga människor vågar ta plats i det offentliga rummet. Det är ju ändå de som vid någon tidpunkt skall ta över.

vill inte verka extra gaggig, ohipp och gubbe genom att be dem dämpa sig.

Jag inser att det här kommer bli en lång dag.

 

Jag ställer mig i den snabbt växande kön och ser en del bekanta ansikten när Jan Kustfält helt plötsligt står bakom mig. Vi tjenar och snackar lite. Väl inne vid bordet (H71) tar det inte mer än en kvart så är bordet färdigställt.

Det är ju inte min första rodeo. Min väska är väl förberedd och packad.

Det dyker upp bekantskaper i strid ström nu. Jag passar på att överlämna ett gäng TinTin -figurer i plast till Johan Ragnarsson som bytesvaror mot en Robin figur på Röd Scooter från en välkänd hamburgerkedja som jag fick av honom förra året. Samlar på just den figuren och har nog åtta stycken.

 

Pratar lite som hastigast med Yvette Gustavsson om problem med tryckerier. Hennes senaste bok ser dock ut att med hjälp av ett knippe hjälpsamma själar anlända med kurir via tåg under kvällen.

Min mage vrålar och blodsockret är i botten. Som tur är har fler folk från Serietaljen börja anlända och jag hänger med Jan Kustfält, Oscar Hjelmgren och Henrik Jonsson till Mongolsk Barbecue buffé. Testar dumplings för första gången. Smakade lite… Sådär… Är hungrig och tar påbackning två gånger med andra maträtter.

Är så mätt att jag tror ögonen skall ramla ut. Jag och Oscar går till Serieteket och Oscar hittar den del av Alan Moores Tom Strong han inte läst. Jag hittar en Garth Ennis jag inte läst, War Stories, och krashar i en fåtölj. Utbudet är enormt och vi konstaterar att det borde finnas ett liknande bibliotek i Göteborg.

Varför gör det inte det? Varför känns det som man bor i en öken? Det finns ju supermånga konstant aktiva och aktuella serieskapare där. Inte minst på Serieateljén i Majorna. Innebar Optimals undergång att det skapades ett så stort tomrum och vakuum?

Klockan 18:00-ish drar invigningsminglet igång och lokalen, studion, fylls till bredden av välkända namn, ansikten och bekantskaper.

Pratar med väldigt många, framförallt de som skall vara med i Plutonium 12 men jag pratar även med en del personer jag inte haft tillfälle att tidigare konversera utan ett nät och Facebook som filter.

Ljudnivån gör att jag tvingas lämna tillställningen. Det passar bra då jag ändå tänkt gå till Rob & Bobs releasefest på Larrys Corner.

Mina minnen är lite luddiga. Det är en ganska liten lokal och den var till bredden fylld av folk. Ljudnivån var brutal. Stämningen var på topp och jag passar på att köpa DJ Röv:The Movie och får tre av fyra signaturer av David Liljemark, Simon Gärdenfors och Robert Pettersson. Det gör ont i mitt komplettisthjärta. På något sätt skall jag få Calle Thörns krumelur också. Jag passar på att inhandla den gode Liljemarks senaste album, Bita i Röret som Galago släpper nu under SIS.

När jag känner att det är dags för mig att avvika gör Jan Hoff mig följe till T-Banestationen vid Mariatorget. Han går tillbaka till festen så det är väl att anse som att han var min ledsagare?

Efter den vanliga förvirringen i tunnelbanesystemet lyckas jag ändå pricka ganska bra och åkte inte ens åt fel håll. Jag tar alla små segrar jag kan.

Väl hemma känner jag mig helt slut, svettig och smutsig. En lång dusch fick det bli innan jag fullkomligen kraschade i sängen.

Att bli äldre och medelålders har jag inga problem alls med. Det enda jag har att anmärka på är att kroppen känns förbrukad och slut. Som en Citroen CV4 som inte fått service sedan 1987.

Enbart genom att stå upp känns benen som spagetti. Som om jag bestigit ett berg. Det är dags att ta tag i träningen igen för att inte kroppen helt skall förtvinas.

Vaknar strax efter 06:00 och har en fruktansvärd smärta i nerverna. Masserar försiktigt den högra tinningen. Jag klarar inte att få upp ögonen. Ligger så fram till 07:00 då jag bestämmer mig för att läsa Davids nya, fantastiskt fina, album.

Jag rekommenderar alla att köpa den. David står för manus och en del illustrationer och det är Ruben Dahlström, Sling Lindh, Matthieu Cousin och Jimmy Wallin som tecknat varsin fjärdedel av innehållet. Även om jag inte riktigt greppar vissa musikreferenser

eftersom de helt ligger utanför min sfär så uppskattar jag personporträtten och hur de tagits om hand av de otroligt duktiga tecknarna.

Det som slog mig var att jag kunde höra David och hans Värmländska. De förmedlades på något mystiskt sätt genom dialogen. Den får typ 8/10 i betyg. Om David tecknat mer själv hade den nog förärats 9,7/10. Man skall aldrig ge något toppbetyg sa någon till mig i min ungdom. Det finns alltid plats för förbättring.

Nu tänkte jag göra mig iordning och hoppa på bussen för att ta mig till seriefestivalen.

(ps. Jag har tagit en del bilder som jag lägger in när jag är hemma eller om jag finner energin så skall jag försöka få upp dem idag. Ds.)

(Ps2, det kommer inte bli några utsvävningar idag och vilorummet kommer jag schemalägga besök till. Trots full morgondos av smärtstillande kan jag känna smärtan strax under ytan och jag spänner käkarna vilket skapar spänningshuvudvärk upp på moset. Det är ytterst osäkert om jag kommer klara hela dagen. Ds2.Fred ut/Peacefull Lillies,

/Pelle

#pmrl-sis15

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *