Meny Stäng

PER MYRHILLS RESELOGG, STOCKHOLMS INTERNATIONELLA SERIEFESTIVAL 2015 INLÄGG NR04 AV 04 #PMRL-SIS15

Det här skall som titeln redan avslöjat, bli ett fjärde och avslutande inlägg som rör SIS2015.

Det är nu Onsdag och jag har i princip sovit sedan jag steg på tåget till baka till Göteborg 20:20 i Söndags kväll. Det sista jag minns är tunnlarna vid Södertälje sedan krashade jag och vaknade med ett ryck när vi passerade Jonsered och det var ungefär 10 minuter kvar till Centralstationen.

Vad hände mellan förra inlägget och det här då? Jag skall försöka köra lite reversed engineering och gå igenom fotona jag tog och se om jag kommer att minnas om inte allt, så åtminstone något.

Lördag förmiddag var jag riktigt trött men mådde bra mycket bättre än kvällen innan. Jag tog en lång sovmorgon och en lång dusch och flera koppar svart kaffe. På något sätt satt jag och halvsov mig bort genom att som ett kolli sitta och stirra ut genom köksfönstret och lyssna på fåglarna som kvittrade och sjöng som små galningar.

På väg till bussen tänkte jag förbereda min plånbok genom att plocka ut lite kontanter. Det är en del titlar jag kommer vilja köpa och vill komma beväpnad med kontanter.

På väg till uttagsautomaten vid Årsta Torg ser jag en större folksamling. Hör inga arga röster eller sirener så jag törs kila fram och kolla och visst, det är en liten loppis. Jag har ju lite bråttom och kilar snabbt runt och kollar igenom vad som finns. Vet inte om det är utplockat men hittar egentligen ingenting jag själv kan omsätta i pengar genom att köpa och sälja. Det finns inga leksaker eller serietidningar. Hittar två stycken DVD med Snapcasefodral som jag inte har. 5:- /st är ett bra pris, ett pris som inte ens går att pruta på.

Snabbar mig till bussen som skall ta mig till Gullmarsplan där jag skall hoppa på Tunnelbanetåget in till Sergels Torg.

Anländer ca. 5 minuter innan de slår upp portarna för allmänheten. Jag öppnar upp min monter och hinner precis slå mig ner bredvid Ola Forssblad innan lokalen fylls av glada serievänner. Det är en del ansikten som passerar i vimlet som är bekanta. En del stannar till och pratar lite och vill veta mer om Plutonium och tidningarna framför mig.

Joakim Hjortenklev komemr förbi med sitt fanzin; ”Hjulsta we Have a Problem” som jag lovat att han skall få lägga på mitt bord. Jag förbereder hans produkt i kassasystemet som jag kör med genom iZettle.

Jag har väl egentligen inte förväntat att sälja så mycket eftersom jag inte har någon ny Plutonium med mig. Däremot är det strykande åtgång på Ebola#1/Plutonium Comics Special #2.

Det här handlar mer om att finnas på plats och synas. SIS är ändå den största seriefestivalen i Sverige och alla är där.

Jag och Ola turas om att gå på små köprundor och sträcka på benen. För mig handlar det mycket om att ta små micropauser. Gången mellan foajén och hörsalen är både mörk, tyst och sval. Som en lite oas för personer, som jag, som har en överstimulerad hjärna som känns som den vore inlindad i brännässlor.

En av de första sakerna jag köper är en actionfigur som jag hittar under Comic Heavens bord. Är väl lite missnöjd med att de valt att ta med sig mestadels tidningar som blivit över från Free Comicbook Day. Figuren, Cassidy från The Preacher gottgör dock detta och jag kunde inte vara gladare.

Jag minns inte riktigt. Snarare, allt är en stor röra och jag vet inte vad som är vad, vem som är vem eller vad som verkligen hänt. Jag spatserade nog mest runt och kollade på borden och beundrade alla fina fanzin, tidningar, böcker och album.

Lördagen, den första marknadsdagen avlöpte utan större incidenter eller överraskningar.

Hungern river mitt inre och den väldigt dyra smörgåsen jag köpte i kulturhusets café gör varken till eller från. Det är ett helt gäng som samlats och med Lisa Medin i täten satte vi fart, likt en förskoleklass, mot Gamla Stan. Det var skönt att få lite sval luft runt huvudet. Jag gick långt bak med Lars Andersson och Jan Hoff. Kustfält hade vi på något sätt tappat bort. Efter att ha konstaterat att alla inte är köttätare uppstod en lite smålustig situation där hunger ställdes mot matvanor och personliga övertygelser.

Vi splittrade gruppen. Jag följde med köttgänget och vinkade hejdå till alla veganer och vegitarianer i sällskapet.

Vi har nu nått slussen och trötta, utmattade och med lipen i halsen trillar vi in på en trevlig liten pub och jag beställer in en stor Cheesburgare med strips och till detta dricker jag en iskall Pepsi med is.

Vi mår alla genast mycket bättre när blodsockernivån är återställd till drägliga nivåer.

De flesta skall gå på en fest som hette Lajka eller liknande. De 150 första personerna skall visst få en gratis öl.

Jag känner att dagen tagit ut sin rätt och smärtan börjar sakta men säker stiga till de nivåerna när man känner att ett svanhopp framför ett tåg är att föredra i jämförelse.

Pillar i mig lite snabbverkande morfin och letar upp tunnelbanestationen. Måste ha haft gudarna på min sida. Tåg och bussar rullar in mindre än en minut och resan tillbaka till lägenheten går som smort. Tar en lång dusch för att få bort allt svett, damm och äckel. Dricker lite vatten och somnar tämligen omgående.

Söndag. Sista festivaldagen.
Vaknar och känner träningsvärk från tårna ända upp i huvudet. Börjar med en näve piller, morgondosen. Sätter på en kanna kaffe och ställer mig i duschen. Det finns nog inget så välgörande som en dusch på morgonen. När jag duschat klart, pillat i linserna äter jag lite frukost och dricker några koppar svart kaffe. Kikar ut och ser att det regnat. Det är mycket svalare idag. Anländer till Sergels Torg en kvart innan de öppnar för besökare. Passar på att köpa lite fika, chokladfyllda doughnuts täckta i choklad till mig och Ola. Sista dagen, så vafasen, skitsamma. Det är ingen hälsoresa.

Det märks att det börjar dra ihop sig och att festivalen börjar lida mot sitt slut. Jag beger mig ner till våning 0, Studion, där Apart håller till. Snackar lite med Johan Kimrin och Pär Thörn. Ser att Lars Krantz, De Vandrande Stjärnorna del 2 nästan är slut. Hugger snabbt ett exemplar och Lars Krantz signerar och tecknar i den åt mig.

Försöker hitta Hög av Serier och deeras monter. Har en del små hål att täppa i min samling och hålle rtummarna att de har åtminstone någon av dem. Efter att ha sprungit upp och ner i den längsta spiraltrappa jag någonsin gått i lyckas jag hitta deras monter alldeles inna nhörsalen. Hur jag missat dem är konstigt.

Jag bläddrar lite i deras kartongen och lyckas hitta Velvet #3, ett hål tilltäppt. Passar på att köpa någta New 52 -förstanummer och en del andra trevliga tidningar.

Samtalar lite och vi kommer fram till att de inte fått recensionsex av Plutonium 11. Jag plockar upp ett ex åt dem när jag lämnar över minasenaste inköp vid mitt bord. Det slår mig plötsligt att jag bara måste köpa något åt Viktor och Lovis, mina barn. Försöker hitta till Li Österbergs bord men vet inte vad som hände, blev nog distraherad. Hittar ett par Optimaltitlar till en billig peng. Nyper några av dessa. Tar en sista vända ner till studion och där står Jonas Darnell i egen hög person. Köper genast en Herman -bok vi inte har. Jag berättar lite om Viktor och hur mycket han tycker om Herman Hedning. Tror att en av de sora anledningarna till att han tagir serien till sitt hjärta är att den, för honom, känns lite farlig och förbjuden. Herman har ju ett ganska grovt språk och sen är han inte snäll, framförallt mot Lilleman.

Jonas signerar och tecknar en hälsning direkt till Viktor.

Jag ser att Mikael Sols bok ligger bredvid och plötsligt dyker han upp i egen hör person. Jag slå till på en Psykiskt Sjuk direkt. Mikael tecknar ett grymt porträtt av mig och diagnoserar mig.

Skall läsa den här boken en dag när jag utan att bli störd eller distraherad av annat kan koncentrera mig och ta den till mig. På något sätt känner jag att Sol gjort något jag själv strävar efter att göra med min Aneurysmdimma.

När tiden är ute och det är dags för alla att packa ihop utbryter ett, som det brukar, stort kaos. Folk springer fram och tillbaka och gapar och skriker och viftar med armarna.

När jag precis packat ihop kommer en killa fram som vill köpa det nummer av Plutonium som Tinet Elmgren medverkar i. Givetvis packar jag upp tidningar och kassaskrin. Varje läsare är lika viktig och varje sålda exemplar bidrar till att finansiera nästa nummer.

Festivalen är slut.

Jag säger hejdå till Ola. Jan Hoff, Jan Kustfält och jag går över till centralstationen och letar upp en McD Vi har en stund på oss innan deras tåg går. Mitt tåg går en timme efter deras.

Det gör inget. Sätter mig på perongen och låter den kalla luften och tystnaden lugna ner mitt nervsystem.

Nu har jag kommit ikapp det jag började inlägget med.

Jag utgår ifrån att jag stavat fel på många ställen i den här texten. Det känns inte så viktigt just nu. Kanske går jag över den senare och rättar till den?
Skall även försöka lägga in lite foton.

Med Varma Seriehälsningar,
Pelle

#pmrl-sis15

3 Comments

    • Per

      Hej Ola och tack själv för trevligt sällskap under helgen. Hoppas jag inte malde sönder dina öron med mina upprepningar och förvirrade samtal där jag glömt bort vad jag sagt innanför huvudet och vad som ramlat ur min mun.

      Det som är bra med det här handikappet är att jag minimerat mina lögner till nästan noll.
      Rent socialt är det en smula katastrofiskt att inte köra med vita lögner.
      För att inte trassla in mig i ett nät av osanningar så har jag valt att alltid svara ärligt på frågor och att de saker jag säger kommer från en plats där jag känner efter exakt hur jag står i ämnet och vad jag verkligen tycker.
      Min logik i detta är att jag kan inte svara fel om jag alltid svarar sant och innerligt.

      Jag tenderar dessutom att svamla på och hänga upp mig på det mesta, som det här svaret.

      Jag ringer antingen idag eller imorgon, beroende på vad vi bestämmer oss för att göra denna soliga, underbara, vårdag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *